Vakna astrött men kunde inte somna om..
ska väl göra mig klar här snart å glida bort till kidsen.
ibland när man träffar en människa för första gången, så kan saker å ting kännas så rätt,
kännas som man känt varandra hela livet..
men även fast vägen framåt tillsammans blir väldigt ojämn å stökig, mycket pga av bristen på förtroende, tillit å alldeles för mycket osäkerhet.
så har ändå känslan av samhörighet funnits där,
svårt släppa taget om den andra.
även på den stökiga vägen har d funnits så många goda stunder, minnen,, saker man aldrig skulle gjort innan,
men tillsammans så gjorde man det.
men hur illa det än har varit så har d ändå känts som man inte ska förlora den andra.
utan på något vis alltid finnas där för varandra..
Men sen helt plötsligt ändras den bilden..
Man väljer att gå olika vägar..
men hur släpper man greppet helt..
känns konstigt, jobbigt..
detta med känslor är inte lätt att hantera,
hur det än går så känner man sig sårad, ensam å tom.
blir tungt sen när den andra personen hittar sig någon annan.
men allt gör ont i början, men man lär sig leva med det..
bara man kommit över den värsta biten som gör ondast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar